Vad är Hypotyreos?

Allmänt

Sköldkörteln, som sitter på halsens framsida, producerar hormoner som påverkar nästan alla kroppens funktioner och styr ämnesomsättningen. Om sköldkörteln tillverkar för lite hormoner kan man få hypotyreos. Då får man låg ämnesomsättning och kroppen går på lågvarv.
Den vanligaste orsaken till att man producerar för lite hormoner är att kroppens egna immunförsvar har angripit sköldkörteln och orsakar en inflammation som förstör körtelvävnad. Andra orsaker kan till exempel vara att man haft en sjukdom i sköldkörteln eller hypofysen, graviditet, jodbrist eller en tidigare operation eller annan behandling mot struma.
Hypotyreos är vanligare hos kvinnor än män. Det förekommer i alla åldrar, men oftast bland medelålders och äldre människor.

Hypotyreos - för lite sköldkörtelhormon

Hypotyreos kallas det tillstånd då sköldkörteln producerar för lite av sköldkörtelhormonerna tyroxin och trijodtyronin. Det gör att man får för låg ämnesomsättning och kroppen går på lågvarv. Man kan känna sig trött och frusen, och håret blir sprött.

Sköldkörteln styr ämnesomsättningen

Sköldkörteln, som även kallas tyreoidea, sitter på halsens framsida strax nedanför struphuvudet. Den tillverkar livsnödvändiga hormoner som inverkar på nästan alla kroppens funktioner. Sköldkörtelns viktigaste funktion är att styra ämnesomsättningen i kroppen. Det sker genom att sköldkörteln bildar hormon som kallas tyroxin, T4, och trijodtyronin, T3.
Sköldkörtelns funktion styrs i sin tur av hormonet TSH, tyreoideastimulerande hormon, som bildas i hypofysen vid hjärnan.

Lagom mängd hormoner ger balans

För att det ska vara balans i kroppen måste hormonet produceras i lagom mängd. Vid hypotyreos produceras för lite sköldkörtelhormon. Om sköldkörteln istället producerar för mycket hormon känns det som att kroppen går på högvarv. Det tillståndet kallas hypertyreos.

Vad beror hypotyreos på?

Hypotyreos ger låg ämnesomsättning. Den vanligaste orsaken till för låg ämnesomsättning i vår del av världen är en autoimmun sjukdom. Det innebär att det egna immunförsvaret går till angrepp mot sköldkörteln och orsakar en inflammation som förstör körtelvävnaden. Det kan också finnas andra orsaker:

• Man har tidigare opererats för förstorad sköldkörtel, så kallad struma.
  Sköldkörteln har tidigare behandlats med radioaktivt jod eller med läkemedel, eller man har behandlats med strålning mot andra delar av halsen.
• En tidigare sjukdom i sköldkörteln.
• Efter en graviditet kan man få en tillfällig störning av produktionen av ämnesomsättningshormoner. Det brukar gå över av sig själv, men i vissa fall behövs behandling.
• Det finns en form av medfödd hypotyreos, som är mycket ovanlig men allvarlig. Därför undersöks sköldkörtelfunktionen hos alla nyfödda barn i Sverige med blodprov, så att behandling omedelbart kan påbörjas. Denna behandling är livslång.
• Vissa läkemedel kan ge hypotyreos. Detta är en vanlig biverkan av läkemedel som innehåller amiodaron som är en hjärtmedicin, eller litium som används mot olika psykiska sjukdomar, och en mer sällsynt biverkan av läkemedel som innehåller karbamazepin eller interferon. Därför bör nivån av sköldkörtelhormon regelbundet kontrolleras när man använder dessa läkemedel.
• En sjukdom i hypofysen kan ge hypotyreos. Denna typ kallas sekundär hypotyreos, och är ovanlig.

I vissa delar av världen är jodbrist den vanligaste orsaken till hypotyreos, men inte i Sverige. I Sverige förekom tidigare brist på jod, men jodering av bordsaltet infördes 1936.

Vanligare hos kvinnor

Hypotyreos är mycket vanligare hos kvinnor än hos män. Sjukdomen förekommer i alla åldrar, men oftare bland medelålders och äldre.

Smygande symtom

Symtomen på för låg ämnesomsättning kommer smygande. Exempel på tidiga symtom är

• trötthet eller nedsatt ork
• depression
• koncentrationssvårigheter
• frusenhet.

Senare kan mer typiska symtom utvecklas, till exempel

• torr hud och torrt hår
• förstoppning
• viktökning
• minnessvårigheter
• långsam hjärtrytm
• led- och muskelsmärta
• nedsatt fruktsamhet.

När sjukdomen har pågått en längre tid utan att upptäckas kan man få en svullnad i ansiktet och rösten blir mörkare.

Sjukdomsberättelsen är viktig

Tidigt i förloppet finns det oftast inga synliga tecken på sjukdomen, utan det är vanligen de besvär som man beskriver för läkaren som väcker misstanke om att man har för låg ämnesomsättning. När man träffar läkaren första gången är det därför viktigt att man berättar om sina symtom och tidigare sjukdomar. Om man har nära släktingar som har rubbningar av sköldkörtelns funktion bör man även tala om det för läkaren.
Undrar man över sin sköldkörtel vid ett besök på vårdcentralen eller vid en hälsokontroll, ska man diskutera det med sin läkare. Man kan få lämna ett blodprov för att ta reda på om man har en underfunktion eller inte.

Blodprov fastställer diagnosen

Läkaren fastställer diagnosen hypotyreos med hjälp av blodprov, där halten av sköldkörtelhormonet tyroxin och halten av hormonet TSH undersöks. Låga halter av sköldkörtelhormon tillsammans med hög halt av TSH är typiskt för hypotyreos. För att undersöka om till exempel en autoimmun sjukdom ligger bakom testas ofta också halten av antikroppar mot tyreoideaperoxidas, så kallade TPO-antikroppar.

Undersökning av sköldkörteln

I undersökningen ingår också att läkaren känner på sköldkörteln. I vissa fall, till exempel om sköldkörteln också är förstorad, får man genomgå en mer ingående undersökning. Några exempel på undersökningar är:

• En undersökning som kan visa hur aktiv sköldkörteln är, så kallad thyreoideaskintigrafi. Undersökningen går till så att en liten mängd av isotopen technetium sprutas in i blodet. Därefter undersöker läkaren hur olika delar av sköldkörteln tar upp ämnet.
• En ultraljudsundersökning som kan visa sköldkörtelns storlek och om ojämnheter i sköldkörteln är vätskefyllda eller fasta.
• En lungröntgenundersökning eller datortomografi som kan visa om struman trycker på luftstrupen innanför bröstbenet.
• En finnålspunktion av en förstorad sköldkörtel som innebär att läkaren med en tunn nål hämtar ut celler från sköldkörteln. Provet undersöks sedan i mikroskop.

När ska man söka hjälp?

Eftersom symtomen på hypotyreos först ofta är vaga kan det dröja länge innan man kontaktar sjukvården. Hypotyreos behöver inte alls påverka hur sköldkörteln ser ut, men om man upptäcker att sköldkörteln är förstorad eller svullen bör man kontakta läkare.
Behandling sköts i de flesta fall av en allmänläkare på vårdcentralen.

Behandling är nödvändig

Sköldkörtelhormoner är livsnödvändiga. När man har brist på dessa hormoner är det alltså nödvändigt med behandling. Genom att äta tyroxin i tablettform får man balans på ämnesomsättningen. Symtomen kan till att börja med finnas kvar, men de försvinner vanligen successivt efter några veckors behandling. Ibland kan det ta lång tid innan symtomen försvinner.
Behandlingen är oftast livslång, och det är viktigt att man fortsätter medicineringen. Man måste också gå på regelbundna kontroller hos läkare för att kontrollera sina värden och berätta hur man mår.

Man behandlas med läkemedel

Hypotyreos behandlas med läkemedel. Den medicin som oftast används heter Levaxin som innehåller konstgjort tyroxin. Tyroxin, T4, kan sedan omvandlas till det mer aktiva hormonet trijodtyronin, T3, i kroppen. Läkemedlet Euthyrox innehåller samma substans.
Behandlingen inleds med en låg dos som sedan höjs successivt, oftast var fjärde till var sjätte vecka, tills man kommer upp i en lagom dos. Vilken dos som är lagom avgörs dels av hur man mår av behandlingen, dels genom att läkaren regelbundet mäter hormonhalten. När man fått rätt dos av sköldkörtelhormon mår man som vanligt så länge man fortsätter ta den här medicinen.
Hos äldre med andra samtidiga sjukdomar inleds behandlingen med en lägre dos än hos unga. När man funnit en dos som är lagom och värdena är normala, brukar det räcka med att man går på kontroll ungefär en gång om året eller vartannat år.